johann2Under 1900-talets första hälft bedrevs ett omfattande jordbruk på Johannisholm. Där fanns till mitten av av 1940-talet ett 20-tal mjölkkor och 6-7 hästar. Idag finns här ett Värdshus med konferensmöjligheter, stugby med stugor och lägenheter, camping, kanotuthyrning, bad och fiske. I början av Juni har de sista 10 åren hållits en mycket populär dragspelsstämma.
På bruket i Johannisholm finns ett litet kapell, Johannis Kapell, som invigdes i maj 1999. Kapellet är privatägt och har tillkommit bl a för de tyska scoutgrupper som ligger på sommarläger och varje morgon håller andakt.

 

 

Johannisholms Glasbruk
Tillverkningen av glas började på Sandön i Venjanssjön år 1798 på initiativ av kyrkoherden i Venjan , Johan Leufqvist samt löjtnant P.G.Engström från Finland. Några betydande ruiner finns kvar efter denna verksamhet.

År 1808 flyttades hela anläggningen till Johannisholm intill Vanån mellan Venjanssjön och Örklingen. Platsen för glasbruket är troligen uppkallad efter dess initiativtagare prosten Johan Leufqvist som fått sitt namn förevigat i ortsnamnet Johannisholm. På Sandön hade man dock kvar vaskverksamhet för råmaterialet kiselsand.
I maj 1817 brann glasbruket ner, men byggdes strax därpå upp igen. Samma år var tillverkningen uppe i sådan omfattning att landsvägsförbindelse till Vansbro och Siljansfors, Mora med statens stöd ansågs berättigad.

Under 1820-talet blev fabriken den största i Dalarna vad beträffar tillverkningens värde bortsett från bergsbruket och Grycksbo pappersbruk. Vid den tiden svarade Johannisholms glasbruk för ca en tiondel av hela Sveriges glasproduktion.

Tillverkningen vid glasbruket bestod förutom av fönsterglas, taffelglas, grönt och vitt småglas, flaskor av olika former, bland annat stora blåsformiga kannglas för brännvin samt “gnidstenar”, den tidens strykjärn, som var blåst glas, ihåligt liknande höghalsad flaska med kullrig botten.
Gnidstenen användes att glätta linnetyg med. Det är fastställt att sådana gnidstenar tillverkades vid Johannisholms glasbruk vid 1800-talets början.

Arbeten skapades inte enbart genom själva glasblåsningen utan även utforsling och försäljning av glas från bruket bidrog till arbetstillfällen. Till bruket fick befolkningen även leverera mängder av ved samt aska och livsmedel. Liksom vid andra liknande industrier utvecklade man också ett ansenligt jordbruk, som med tiden kom att omfatta omkring 60 tunnland åker.

Johannisholmsglaset åtnjöt stort anseende. Antalet arbetare vid själva bruket var ca 30 och antalet invånare i Johannisholm år 1840 var 104 personer varav 43 var barn. För barnen inrättades redan på 1820-talet en för den tiden modern växelundervisningsskola. Brukets ägare på 1850-talet, Lagerheim, lade ner glastillverkningen 1855 och sålde anläggningen till stora Kopparbergs Bergslag år 1856.