Finngruvan är den högst belägna av byarna. Under första hälften av 1600-talet invandrade finnar till bygden och lyckades bryta mark och odla upp området.

I kyrkböckerna kallades byn för Gruvan fram till 1800-talet. I Myckelåsen några kilometer norr om Finngruvan fanns bebyggelse redan i slutet av 1400-talet. Gårdarna i Finngruvan ligger grupperade längs vägen som går nästan snörrätt uppe på en ås. Från den norra delen av byn fortsätter vägen till Myckelåsens fäbodar. Vid de öppna områdena i byn kan man fortfarande se rester av de enorma odlingsrösen som lades upp under den den tid man försökte få marken odlingsbar. Tidigare har också funnits mäktiga stenmurar som kantade vägarna. I Gruvan har de lerförekomster som funnits varit välkända och det sägs att man tagit lera där till kyrkobygget i Dala-Järna på 1700-talet.

Myckelåsens fäbod
Myckelåsens fäbod har idag ett par byggnader och stugor kvar. Där finns också ett ungdomsminne från 1918 som skapades av två flickor från Landbobyn som båda hette Karin. De var i 20 års åldern och förmodlingen var de i fäboden för att valla korna och i övrigt utföra sysslorna som ankom på kvinnorna inder vistelsen i fäbodarna. Den sommaren ristade de båda flickorna sina initialer ”K+K” på ena sidan av en tall och på den andra årtalet ”1918”.
Året därpå emigrerade den ena flickan till USA och den andra gifte sig i Finngruvan men de båda flickorna hade brevledes kontinuerlig kontakt. 1952 skrev Karin i USA till sin väninna i Finngruvan bl a på Danska:”Köm Du jug donda stöbban å Åsim, som wur ristet in wär namn i, tror Du att an ä kvär. Ä a mång vinder sen dess.”
Vid skogsavverkning i området 1998 lämnades tallen naturligtvis orörd.

Finngruvans skola
Småskolan i Finngruvan är bevarad i sitt ursprungliga skick. Gamla skolhuset som man idagligt tal kallade för ”stugu”, har troligtvis funnits sedan tidigt 1800-tal. 1893 påbörjade man en renovering och man gjorde också en utbyggnad som skulle tjänstgöra som lärarbostad. I början av 1900-talet kom den troligen första lärarinnan, hon var nyutexaminerad och var född i Johannisholm 1880 och hennes far var skomakare. Lärarinnan gifte sig med en man från Finngruvan och fick sju barn. Skolverksamheten lades ner 1940. Andra verksamheter som varit i ”stugu” under skotiden var alla husförhör som fanns på den tiden. Efter nedläggningen användes också lärarbostaden som bostad för skogsarbetare. Ett annat mycket välbesökt och populärt arrangemang i skolsalen var också den årliga dansaftonen på Juldagen. Traditionen levde vidare ända i på 1950-talet. Skolhuset kan nu anses vara ett museum.